tisdag 1 mars 2016

Långt borta, men ändå här (1/100)


Idag när jag passerade dagisbygget på väg till buss 161 SÅG jag plötsligt den hisnande konturen av en jättelik lyftkran avteckna sig mot den knallblå februarihimlen. Nu skulle han varit här, treåringen som älskar byggare, grävare och traktorer. Byggare, grävare och traktorer är normalt inte farmors grej, men med den enorma maskinen ovanför mitt huvud kunde jag för en minut begripa vad som är så fantastiskt spännande med dem. 

Vid nyår var han här senast med mamma och pappa och lillebror. När de andra sov gick vi ut i den mörka morgonen i kylan och  kollade på den halvtaskiga pulkbacken där bara fruset gräs återstod och den likaledes ganska halvtaskiga byggarbetsplatsen utan byggmaskiner.

Hur skulle jag kunnat förklara att om bara två månader kommer Världens Största Lyftkran att svinga sin giraffhals här ovanför? Det fick räcka med Världens Hemligaste Stig som vi gick bakom bygginhägnaden och Världens Äldsta Tall som vi undersökte på vägen hem till frukosten. Nu är han 100 mil bort och farmor står här med en jättelik och fascinerande lyftkran som jag verkligen inte har någon användning för. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar