Det är bara två månader sen jag tillbringade treochenhalvtimme på Arlanda p.g.a. snöoväder. Jag vill inte göra det igen. Så jag går fram till en receptionsdisk och frågar om jag ska göra något eller om jag ombokas automatiskt.
”Om du du skyndar dig till gate 39 kanske du hinner med den tidigare avgången.”
Jag sprang. Bara för att finna att gate 39 var fullständigt fullproppad med folk. Skulle alla dessa boka om sina biljetter för att flyga hem till Luleå? Modet sjönk.
Jag frågade en man bredvid mig, men det visade sig planet var försenat och att de inte fått gå ombord än. Ok, tänkte jag, då får jag väl stå här och vänta tills alla gått på och se sen om det finns plats för mig på planet.
Men plötsligt tränger sig en man förbi mig på väg mot SAS-disken. Jag känner igen honom från min tid i försvaret. Jag tyckte han var en stropp. Då vaknar min tävlingsinstinkt. Aldrig att han ska få flyga före mig!
Så i röran av människor och bagage tränger jag mig försynt men mycket målmedvetet fram till disken. Jag rundar hans väska elegant med en kringgående rörelse. Jag framför mitt ärende.
Efter fyra evighetslånga minuter säger SAS-kvinnan till mig: Då sätter jag dig på plats 21 F. Lycka!
Hon lyckas inte få fram ett boardingkort ur sin dator, så hon vänder sig direkt till en annan SAS-kvinna som står vid insläppet och säger: ”Den här damen ska ha plats 21”. Detta händer precis samtidigt som boardingen av priopassagerarna upphör, så jag får som första Economyresenär gå in på planet och flyga till Luleå en halvtimme innan min flight skulle ha avgått ( visserligen på plats 21 och visserligen landar vi bara 20 minuter innan jag skulle ha landat, men ändå!). Enbart p.g.a. min fräckhet och min aversion mot stroppar. Heja mig och heja SAS!
Bilden ovan är helt autentisk och jag funderar på att erbjuda den till SAS marknadsavdelning. Den lilla ljusa pricken är en nästan full måne, men ni minns väl den gamla perceptionsteorin från psykologin, att månen ser mindre ut i kameran än i ögonen, eller hur det nu var. En modernare psykolog, Carl Wenning, hävdar att detta inte gäller om man tittar på månen mellan benen. Men det hade jag inte plats att göra. Planet var fullsatt och jag såg aldrig om stroppen fick någon plats.
