Beroende av yoga (20/100)

Spännande! SvD160320

Jag är beroende av yoga. Jag började träna för kanske tio år sedan när jag bodde i Piteå och har fortsatt sedan dess. Min onda rygg som jag haft sedan tonåren har blivit bra och jag är smidigare, starkare och mer i balans än jag var förr. 

 

Jag började hos Kristina Berglund, som är utbildad i Nya Zeeland. Hon gick starta eget-utbildningen på Furunäset när jag jobbade där och startade sen sin egen studio. Idag äger hon Yogahuset i 

Piteå, där det förutom yoga finns en rad alternativa rörelser med inriktning mot hälsa. 

Den yoga jag ägnar mig åt heter Iyengar yoga och en form av hathayoga, där man har mycket redskap till sin hjälp. Att vara stel är alltså inte en ursäkt för att inte yoga, tvärtom. Man jobbar där man är med hjälp av klossar, bälten, rep och stolar. Det bäst med Iyengar yoga är att alla lärare är välutbildade. De har flerårig utbildnig och är väldigt noga med att höra efter om man har ont någonstans eller har skador eller är gravid. Det finns ingen dumdristighet i utövandet, snarare försiktighet. Det är ganska farliga grejor, huvudstående och skulderstående. Gör du inte rätt kan du skada nacken eller ryggen. Varning för helgutbildade entusiaster på Korpen m. fl. hälsoinrättmingar! 

I Stockholm började jag för sex år sen på Viyoga, Vasastans iyengaryoga (http://www.viyoga.se/). Då bodde jag i Vasastan, så det var perfekt. Det var stor skillnad mot Piteå. I Piteå hade yogan blivit en folksport och såväl skinntorra som runda små tanter från äldreomsorg och barnomsorg yogade regelbundet. I Stockholm var yogan mer atletisk och mer krävande. Idag har det jämnat ut sig mer. 

Viyoga har numera lokaler på Doktor Abelins gata på söder, dit jag går två gånger i veckan. Det behövs för stela höfter och axlar. Det är samma utmaningar dag efter dag, år efter år, men aldrig tröttnar jag. Man lär sig mer hela tiden och får mer och mer kontroll över kroppen. Välkommen!