BrottsplatsenHu, säger vi åt detta! Dessutom är det ju antagligen vårt eget fel, eftersom vi envisas med att mata fåglar nere vid komposten. Vi har världens slarvigaste småfåglar. De gör en oplanerad inflygning mot frömataren med solrosfrön, sen äter de vildsint och okontrollerat så att det skvätter över alla bräddar och avslutar gärna med att mota bort några andra småfåglar så att automaten kommer i svängning och frön sprids ut över backen.
Jag såg en råtta gena över backen förra sommaren, men förnekade både för mig själv och Maken vad jag hade sett. Under senhösten såg jag en råtta skutta glatt och ogenerat från staketet över gräsmattan och in under vår altan. Det fick mig att börja tänka, men ändå inte lyfta luren till Anticimex.
Det ska tilläggas att jag inte är speciellt råtträdd. Hade råttan varit svart hade jag blivit mer orolig. Det var de svarta skeppsråttorna som förde pesten till Norden, men jag har inte sett någon svart råtta här i Pungpinan. Jag har förstått att även Anticimex förhåller sig kallsinniga till råttutrotning. De skulle nog inte kommit bara för en råtta. Jag hade nog fått ta i och säga att vi har en hel råttkoloni här för att locka ut dem till förorterna. Och det värsta är att om jag inte ringer så har vi kanske snart nått upp till en sådan mängd.
Senaste helgen, som var nationell fågelräknarhelg, stod Maken i fönstret och riktade sin uppmärksamhet mot vårt plommonträd, som är själva stommen i vår fågelmatningsaktivitet. "Du Marianne", sa han eftertänksamt, Vi har en råtta därnere. "Nähä?", svarade jag lite obekymrat hycklande.
Vi stod en bra stund och studerade råttan. Den rörde sig systematiskt från vänster till höger. Hämtade ett frö och bar tillbaks det. Gång på gång. Tillbaks till vad? Det var då vi insåg att den bodde i komposten. Den har till och med en liten stig in i sitt hus. Jag får Nils Karlsson Pyssling-associationer.
Mördarkatten på gatan satt fascinerat under en buske en bit bort och studerade råttans rörelser utan att göra en min av att bete sig som det rovdjur vi trodde han var (men att döda blåmesar, det verkar funka fint!).
Så nu måste vi skrida till handling. Ska vi köpa en råttfälla (är den kraftfullare än mördarkatten och vem ska ta hand om liket)? Ska vi ta fram yxan och lurpassa i skymningen (det klarar vi inte)? Ska vi sluta mata småfåglarna (det vore nog en meningslös åtgärd med tanke på råttan bor i källarvåningen till en restaurang)? Ska vi ringa Anticimex och vänta på att de skäller ut oss för att vi matar fåglar slarvigt och dessutom har en kompost utan botten?
Eller ska vi bara låta honom vara (och hoppas att grannarna inte läser denna blogg)? Tips och erfarenheter mottages tacksamt.
