Nu är det stilla veckan och idag är det dymmelonsdag (inte askonsdag som många tror!) Dymmelonsdag inleder den allra strängaste delen av fastan, då fick man knappt arbeta alls. Man lindade kyrkkläpparna så att de skulle klinga dovare eller ersatte dem med en träkläpp, en dymmel.
Så dymmelonsdagen kan vara en dyster tillställning. Förra året, då jag jobbade som kommunikationschef på länsstyrelsen i Norrbotten, då tog jag påskledigt på dymmelonsdagens kväll och flög hem till Stockholm. Samtidigt som jag satt på planet visades Uppdrag Gransknings reportage om Northlands gruvetablering (eller rättare sagt om avvecklingen) och om länsstyrelsens roll i händelserna. Många medieutbildningar säljs in med argumentet "Vad gör du om Janne Josefsson ringer?" , men när jag kom till länsstyrelsen i februari hade Janne redan ringt. Och varit där. Så även P1:s Kaliber.
Det var intensiva dagar och långa nätter med mycket grubblerier, kan jag säga. Ligga lågt eller vara proaktiva? Är anfall bästa försvar eller är det bättre att tiga still? mycket budskapsarbete, mycket mediekontakter och många möten. Så sent som på onsdagmorgonen hade vi haft ett internt informationsmöte för all personal.
Jag såg reportaget sent på kvällen när jag kommit hem till Pungis. Värre hade jag sett. På skärtorsdagen gick jag ut och plockade björkris och tog bara emot några mediesamtal. Sen tog Sverige påskledigt.
Veckan efter var allt igång på nytt. Men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar