Den svåra konsten tacksamhet (28/100)

Jag cyklade fel både dit och hem, men man kan inte vara tacksam för allt! 

Varje kväll innan jag somnar har jag för vana att notera tre saker jag är tacksam för. Det är inte alltid helt lätt, kan jag säga och ibland krävs en hel del kreativitet för att hitta den rätta tacksamheten. 

Till exempel idag skulle jag vara volontär på Berättarministeriet i Hagsätra med tema stadsplanering och eftersom påskhelgen erbjöd så svallande vårkänslor, så tänkte jag att jag skulle cykla dit. Drygt 7 km enkel väg från Pungpinan. Det är inte långt. Visserligen såg jag i prognosen att det skulle börja regna klockan åtta, men jag tänkte att det kan inte bli så mycket regn och dessutom såg jag solen genom disig sky vid frukostbordet, så jag höll fast vid min plan. Vad är det för fel på mitt tänkande? Ni vet, hypotes, realitetsprövning, analys, slutsats. 

De tre tacksamhetspunkterna en sån här dag skulle kunna se ut såhär: 

Jag är tacksam för att

- jag bara körde fel någon kilometer mot Älvsjö på vägen dit

- att störtregnet inte började förrän jag var vid Skogskyrkogården på vägen tillbaka

- att pannan fungerar så att jag kunde duscha hett när jag kom hem. 

Men dom kan också se ut såhär: 

Jag är tacksam för 

- x från fritidshemmet M, som jag fick jobba med idag

- y från fritidshemmet M, som jag fick jobba med idag

- z från fritidshemmet M, som jag fick jobba med idag

Härliga, oblyga ungar med mycket fantasi som ritade drömstäder under vatten, slott av diamant och osynliga hus. 

Och än är inte dagen slut .