Götgatan fredag eftermiddag
Nej vad ska man göra av sitt liv? Affischen träffar mig i maggropen. Fyller 60 i sommar och har inte än begripit vad jag ska göra av mitt liv. Är det över nu?
Tror fortfarande att jag likt Bodil ska sätta mig i en Rover och köra till ett okänt land och bosätta mig i några år, lära mig dansa tango (på riktigt!) i Buenos Aires eller adoptera en skabbig hund från Spanien. Ta ett fosterbarn. Eller doktorera i något slags ämne mellan kommunikation och socialt arbete. Eller bli lesbisk. Eller slå mig på turistisk verksamhet i Uganda.
Ibland tänker jag att jag ska öppna kennel. Eller bokhandel.
Månne diskussionsgruppen kan vara rätt forum för mig och andra som inte heller funnit harmoni och lugnet i en stabil tillvaro. Den som är ute längtar in och den som är inne längtar ut.
Hur ser lagom förändring ut ? Igår fick jag frågan av en yngre person om man inte blir säkrare med åren. Svaret är nej. När jag var tjugo visste jag precis. Nu kan jag bli ståendes liksom paralyserad i valet mellan blodapelsiner och blonda apelsiner. Det finns inga enkla lösningar, men man kan bli trygg i att man inte vet. "Keep buggering on" lär Churchill ha sagt. Den enda vägen.
Vid närmare eftertanke tror jag inte att gruppen är något för mig. Men tack för injudan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar