Vi har blivit med larm (4/100)

Idag har vi blivit med larm i Pungpinan. För en norrbottning känns det konstigt, nästan lite oartigt,som att vi inte litar på mänskligheten längre. Det gör vi förstås inte. Ja, kanske på mänskligheten men inte på tjuvarna. Det har varit en del inbrottsförsök i radhusområdet, men jag har ändå inte velat tro att..

Det är mest mycken och pengar som stjäls, sa larminstallatören. Ha! Bijouterier från Accezzoires och ett halsband i sameslöjd från Boden. Och pengar har vi inga längre. Ingen ska ha pengar i Sverige om fem år, förutspår Riksbanken. Då blir det hårda tider för tjuvarna.

Fort ska det gå. In och stoppa ner i ryggsäcken och snabbt ut igen. Tv-apparater och stereo är hopplöst att bli av med. Jag undrade om det fanns en möjlighet att Makens gitarrsamling kunde försvinna ut genom ett trasigt altanfönster, men det var liten risk, sa installatören. För stora grejor.

Men nu skaffade vi i alla fall larm till slut. Bara utifall att. Inklusive två rökdetektorer. Just den delen känns motiverat med tanken hur mycket vi eldat denna vinter.

Installationen avslutades med en lektion i hur man använder larmet. Det var lätt. Men det var då jag fick lära mig Det Verkliga Knepet: hotlarmsfunktionen.

Hotlarmsfunktionen aktiveras när man under hot från en gangster tvingas avlarma sitt hus. Då slår man nämligen in en siffra som är ett nummer högre än den riktiga koden. Då förstår larmcentralen att det är Red alert och drar på hela insatsen. Fiffigt, va? Det här är ingen hemlighet som jag avslöjar. Det står i broschyren. 

Jag tänker två saker:

1. Hoppas jag inte trycker fel siffra av misstag
2. Jag kommer aldrig att avslöja för någon att vår kod sitter fastsatt med häftstift på baksidan av bokhyllan.