fredag 25 mars 2016

Strändernas svall överraskar (25/100)

Bokryggen höll inte för hela semestern

En av mina semesterböcker på Madeiraresan var "Strändernas svall " av Eyvind Johnson. Jag snodde den i läserummet på Bishop's Arms i Luleå i höstas, där begagnade böcker av alla sorter samlas. Jag tänkte att jag borde läsa den av två skäl; dels för att min pappa brukade berätta historier ur Odyssén på sängkanten när jag var barn och dels för att Eyvind Johnson är född och uppvuxen i Boden. 

Historien om cyklopen som med en glödande påle i sitt enda öga rusade runt och skrek i smärta att "Ingen" hade gjort illa honom gjorde ett starkt intryck på mig som barn och har sedan gått i arv till mina barn och kanske i sin tur de deras (fast dom är nog för små än). 

Dessa var de yttre skälen till boken borde läsas. Jag har alltid haft lite dåligt samvete över att jag inte intresserat mig tillräckligt för nobelpristagaren från Björkelund ( och det tycker jag nog att  Bodens kommun också borde ha). 

Väl på plats på min stundtals soliga balkong i Monte insåg jag att det fanns många fler skäl än så att läsa Eyvind. "Strändernas svall" är både allmänbildande, kul och naturligtvis mycket välskriven. Men också överraskande lättläst! 

Av Eyvind Johnson kan man få en snabbkurs i konsten att skriva. Han beskriver till exempel en scen från palatset på Ithaka, där Odyssevs maka väntar, omgiven av friare: "En berättare med större kunskap om livets mekanik och som kraftfullt inser det onödiga med nyanser skulle kanhända uttrycka saken såhär:" och så följer en ganska platt dialog mellan två parter med korta beskrivningar av den starka värmen och av en katt som smiter. 

Och sen: "Ja, så kunde sanningen, den direkt berättade, den kraftfullt återgivna ta sig ut. Men det kan också sägas på annat sätt:" Och sen följer en fantastisk beskrivning av palatset, dess läge, dess pelargångar och salar, människorna som rör sig kring gården och deras tankar och förväntningar och - slutligen och mycket kortfattat - utbytet av ord mellan Dolios dotter och friaren Evrymakhos. 

Så skriver en mästare och lär samtidigt lite i förbifarten ut konsten att skriva. Tack Eyvind! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar