måndag 18 april 2016

Vi tycker så förbannat (48/100)

Att inte tycka något är värre än att äta middag med grå vargar


Gårdagens nyhet på allas läppar var att bostadsminster Mehmet Kaplan avgick. Det var inte en dag för tidigt. Det var för tidigt. Han borde inte ha varit på den där middagen. Han jade all rätt att umgås med dem han vill. Löfven gjorde rätt. Löfven borde ha agerat tidigare. 

Vi förväntas hela tiden förhålla oss till allt som händer och ha en åsikt färdigfomurlerad, redo att plockas fram i fikarummet. Att inte veta vad man tycker är som att begå en förseelse, ja faktiskt värre än att äta middag med de grå vargarna och deras företrädare. Vi förväntas värdera. 

Igår kväll på väg hem från yogan var jag med om en tankeväckande händelse. I min tunnelbanevagn satt ett lindrigt nyktert sällskap. En ung man, en ung kvinna, hennes mamma och en stor så kallad kamphund. Jag vet inte om de var nyktra, bakfulla eller tillnyktrande, men doften av gammal fylla var påtaglig och de var högljudda. Ömsom kärlek, ömsom bråk. Endast kamphunden var lugn och städad. Lite längre bort i vagnen satt ett gäng unga invandrarkillar. 

I Kärrtorp klev de förfriskade av samtidigt med mig. Jag gick före dem, så jag såg inte vad som hände, men plötsligt hördes ett hotfullt morrande från hunden stegras till ett agressivt och skräckinjagande skall. Alla på perrongen vände sig mot ljudet. 

Den unge mannen kommenderade hunden att sluta och tvingade ner honom att ligga på sidan på perrongen. Inget våld, inget plågeri, bara en väldigt fast hand med en mycket stor och potentiellt falig hund. Långt ifrån de pratsjuka uppmaningar damer i min ålder brukar ge sina skyddslingar i flexikoppel. 

Vad hade hänt? Jag såg inte, jag förstod inte orsakssammanhangen, men jag kände hur mitt huvud direkt började spela pingpong med alternativen: skyldig/oskyldig, rätt/fel, förövare/drabbad. Hade pojkarna gjort något mot den lugna hunden? Var hunden tränad att skrämma invandrare? Hur kan man vara full med sin dotter? Gjorde inte den unge mannen hunden illa? 

Rätt, fel, skuld, oskuld. Att skaffa sig en bild. Att värdera det vi upplever i stället för att iaktta och härbärgera. Det är inlärt och kommer sekundsnabbt. Det gör mig trött och jag önskar mig en mer buddhistisk attityd. This too will pass. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar