Tillbaka på brottsplatsen igen (40/100)

Götgatan en måndag eftermiddag i april. Min gata. 

Jag blev med jobb förra veckan. Jag är normalt företagare och försörjer mig genom att sälja tjänster och skicka fakturor till mina kunder. Men nu kunde jag inte hålla emot längre, utan accepterade att ta ett tillfälligt vikariat på 60% på några månader hos en statlig myndighet, som jag tidigare gjort en hel del uppdrag åt. 

Att vara anställd är som att bada i badkar. Det kan vara jättehett eller kännas iskallt, men i de flesta fall tycker jag att det är ganska ljummet. Man får sin lön oavsett om man jobbar hårt eller inte. Man får ersättning även om man är sjuk ( från dag 2). Det är trevligt att jobba tillsammans med andra människor, det är kul att äta lunch ihop och på fredag är det pubkväll. Jag gillar min arbetsplats. Kanske gör jag lite nytta för världen också. Jag har övervägt möjligheten att ge upp detta eländiga företagande, där man får vänta på svar på anbud och aldrig kan sluta sälja och i stället ta en anställning. 

De senaste veckorna har handlat ganska mycket om turerna kring mitt nya jobb och det har inneburit att jag inte varit i min vanliga lokal på Götgatan på ett par veckor. Jag har inte saknat det särskilt mycket om sanningen ska fram. Det har varit skönt att jobba hemifrån och gå ut i trädgården och slå en lov och kolla på knopparna. 

Men idag avvek jag från den statliga myndigheten för jag hade ett affärsmöte inplanerat på söder. Efter mötet skulle jag på yoga, men det var en knapp timmes paus däremellan. Jag gick upp på kontoret. Man måste ju bevaka sitt revir. 

Det var välbefolkat i vårt kontorsrum, så jag tog min dator och satte mig på en stol i vårt butiksfönster och tittade ut över folkvimlet. Oj, vad jag tittade. Och sen kom en kollega som varit bortrest i flera veckor och vi pratade om hans semester och vad jag gjort sen sist. 

Och då kom jag ihåg hur det är: Att jag älskar att känna mig fri. Jag kände mig så fri i min älskade lokal med utsikt över Götgatan och jag förstod att det är just den där kvaliteten, den känsla av oberoende som är så svårfångad, som gör att jag älskar att vara företagare. Känslan är nästan omöjlig att beskriva för den som har en anställning med bra lön och som tycker att det verkar vara urkorkat att köra eget och jaga uppdrag. Det tycker ju även jag ibland. 

Och känslan av frihet och oberoende bar mig hela vägen längs den eftermiddagssoliga S:t Paulsgatan ända till yogan vid Mariatorget och jag gjorde huvudstående i flera minuter utan att det var det minsta jobbigt.