Vi spikstädar och njuter (38/100)

Allt skulle ut och vädras. Även köksmattan. 

Efter en vecka av hantverkare, skyddspapp och slipdamm är det är dags att städa. Vi ägnar dagen åt att spikstäda. Det är ett uttryck från Tornedalen, som betyder att man städar så noggrant att man drar med spik mellan golvbrädorna för att få bort damm, sot och smuts. 

Det behövdes. På alla ytor har vi efter veckans arbete ett fint, ljust slipdamm som lagt sig som en mjuk hinna. Men det tar nästan hela dagen att städa.  Först går jag ut och går och njuter av blåsippor och fågelkvitter medan maken städar. Sen fortsätter jag städa medan han går och hämtar sin cykel hos reparatören i Kärrtorp. Och sista rycket tar vi gemensamt. Då har vi dammtorkat, dammsugit och våttorkat samt dammsugit varenda soffa och Josef Franck-sits. 

Vi är otroligt nöjda efteråt. Nu kan vi laga mat och njuta av vårt nya, välstädade hem. Jag i soffan och Maken i fåtöljen i andra hörnan av rummet. Tysta. Utanför mörknar vårkvällen och vi är sådär nöjda som man bara är när man uträttat något bra. 

Men det är inte bara känslan av att ha gjort nytta och förtjänat vilan efteråt. Det är något annat också. Jag har många i min familj och bekantskapskrets som anlitar städhjälp. Jag har inga värderingar kring detta, framför allt inte kring att RUT skapar klasskillnader och att pigbegreppet återinförts i svenska hem. Jag tror att RUT skapar arbetstillfällen och yrkesstolthet. Jag tror att vi behöver många, många fler okvalificerade jobb. För dem som inte har lång utbildning, för dem som behöver komma in på arbetsmarknaden, för dem som har ett funktionshinder och har svårt att konkurrera om jobben. (Bra artikel i DN idag om detta.) 

Jag skulle gärna ge er ett jobb, men inte just min städning hemma. Jag skulle behöva någon som systematiserar min Dropbox, någon som putsar mina fönster och någon som kör iväg vårt trädgårdsavfall till Östberga. 

Men städningen är jag rädd om. Det är som om jag drar mig undan kontakt från tingen i mitt hem om de är dammiga eller ofräscha. Att städa är att borra på djupet i vem jag är och i de saker jag väljer att omge mig med. Och ny kärlek kan uppstå när dammet blivit omhändertaget och bortviftat på balkongen.  Tänk den här! Och den här! i Idag torkade jag till exempel av alla våra cd-skivor.  Jag hittade ett antal jag glömt bort och gärna vill återknyta bekantskapen med igen. Mauro Scocco. Peter 

LeMarc. Robyn. Hit me baby one more time. 

Jag vet att harmonin är tillfällig. På kvällssidan började Maken öppna eldosor på väggen och kolla kablar. Murbruk och damm föll ner på mig i den nydammsugna soffan. Underbart är kort, men lika härligt varenda gång.