Till slut blir allting bra.
Jag hade tänkt sitta och jobba vid vardagsrumsbordet, men hade då hamnat bakom plast ( och dessutom varit i vägen för larmkillen). "Jag går och sätter på kaffe", sa jag, men kaffet var bakom plasten, det också. Jag satte mig på en stol och väntade.
Till slut hamnade allt på plats, plasten, larmet och färgen på trappväggarna. Det blir fint. Jag hamnade också i någon slags harmoni. Till slut. Till slut blir allting bra, som man brukar säga. Och är det inte bra så är det inte slut. Imorgon är det fredag. TG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar