tisdag 12 april 2016

Jag närmar mig Island (41/100)

Isländska sopraner. 

"Island, vi elsker dig, i alla vare dagar". Så sjunger jag. Och "Fyr var oft i kottikatt, krakkarn leku samman". Jag har ingen aning om vad jag sjunger, men kul är det. Och svårt. 

Sedan några veckor tillbaka har jag gått med i en isländsk kör inom Skarpnäcks församling, så nu är tisdagkvällarna uppbokade framöver. Och vissa söndagar, för körsång är som idrott. Man måste spela emellanåt och inte bara träna. 

Jag har länge sagt att jag inte har någon hobby. Jag bara ser på tv-serier, läser böcker och dricker vin i soffhörnan. Nu har det blivit ändring på det. Nu har jag bara en vardagkväll ledig. Så om ni vill göra något på onsdagar, till exempel starta en släktforskningskurs eller en matlagningscirkel så är jag tillgänglig. Det vore nog bra för då dricker jag mindre vin och ser färre tv-serier. Två beroenden i en smäll. 

Kanske körsång kan bli ett beroende? Det är bra för hälsan att sjunga i kör, säger dom. Man stimulerar nya delar av hjärnan och får andas ut all gammal luft. Och så står man upp mycket, det är bra. Jag tycker inte alltid det är roligt, men det finns något utmanande i att slåss med en knölig stämma, som plötsligt bara sitter där som om man aldrig sjungit något annat. 

En bonus i sammanhanget är de isländska kvinnorna som kommer från hela Stockholm för att sjunga i kören och träffa landsmän. De är långa, magra och resliga och liksom frammejslade ur is och lava. 

Den isländska kören krävde ingen provsjungning, så jag nappade på erbjudandet. Körer behöver alltid altar, det är en svårare stämma än sopranstämman, som sjunger melodin. (Men allra mest behöver dom alltid tenorer och basar, men det kunde jag inte volontera för.) Att dom inte krävde uppsjungning eller körvana tydde på att det inte var en alltför avancerad kör. 

Pyttsan! Vi sjunger kompiicerad harmonik och texter på latin från 1300-talet och vår körledare är oerhört duktig och oerhört krävande. Ikväll berömde hon oss flera gånger, liksom med ett fövånat tonfall. 

Men allra mest komplicerat är förstås de isländska texterna, Jag har ingen aning vad jag sjunger om. Mycket utmanande. Och därför så kul. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar