Men vad gör man sen?

Lite spännande med tidvatten är det alltid. 

Hi guys!

( detta är vad alla mina ASMR-videos inleds med, men också vad killen i frukostserveringen säger till oss på morgnarna!). ASMR ska jag skriva mer om vid ett annat tillfälle - ingen fobi, jag lovar!

Nu är vi inne på vår femte semesterdag och jag undrar vad det är med mig och semestrar. När man har ätit sin frukost, gått sin promenad, sett på sitt museum och druckit sin öl - vad gör man då? Idag skiner solen igen efter två dagars mulet väder och råkall vind och igår gjorde vi Edinburgh. Check. 

Jag har med mig två tjocka böcker, men hittar ingenstans att läsa dem eftersom jag inte är på en solsemester där jag kan ligga på beachen i solstol och plöja sidor. Och vore jag på beachen skulle jag inte ligga och plöja sidor för då skulle jag antagligen få ont i ryggen av den obekväma ställningen och vara tvungen att gå upp och gå hela tiden. 

Det kan erkännas, jag blir rastlös på semestern. Jag är inte så intresserad av tavlor och gamla kyrkor, eller jag är förstås liite intresserad, men det går över så fort. Alla dessa människor som åker till Thailand i tre veckor, vad gör de hela tiden? Man kan väl inte bara ligga och sola och dricka öl på stranden? 

Det handlar förstås ytterst om vem man är när man är ledig. Till vilken nytta finns jag till när jag inte jobbar eller pysslar med min minimala trädgård? Det är som om jag försvinner in i en dimma när jag är ledig. Dimman kan endast skingras med jobb och motion. Och nu har jag jobbat lite grann på morgonen och strax ska jag åter ta mig an de skotska kullarna medan solen välsignar oss. 

Balansen återställs (det har nog lite med serotonin å sånt att göra också) och vid dagens slut känner jag en viss nöjdhet med mig och med min kropp. 

Jag begriper att det är nyttigt att "bara vara" som det finns särskilda kurser i, men när myrkrypningarna i benen överröstar stillheten i själen, så följer jag minsta motståndets lag. Två semestrar i mitt liv har jag varit alltigenom nöjd med: en vandring i österrikiska alperna och en solsemester i grekiska Parga. Varför pargasemestern fick nåd inför mina ögon, det begriper jag inte. Det var väl så varmt att jag inte orkade vara rastlös. 

Den här semestern är en övning i att stå ut med sig själv. Lika spännande som att se tidvattnet gå ut och in.