Mörkret i lådan ( och utanför)

I mörkret i lådan kurar de gröna tomaterna i sin strävan att bli mogna och omtyckta. De är en påminnelse om min vår i Luleå, om medarbetarna på länsstyrelsen som tackade mig för de frön jag sått under min tid där och som gav mig en tomatplanta och ett presentkort på Plantagen. Fin present! 

Nu är det höst. På kvällar och morgnar är det mörkt även utanför kökslådan. Jag hatar denna årstid och det blir bara värre för varje år som går. Som en omogen tomat skulle jag vilja kura i ett litet, varmt och ombonat utrymme i väntan på att någon ska plocka fram mig och bli glad över att jag finns. 

Jag är en väldigt förkyld tomat. Jag tror det påverkar min sinnesstämning. Snor och huvudvärk, rassel i bröstet och en gigantisk trötthet. Fördelen med att jobba hemma är att man kan gå och lägga sig och sova på soffan mitt på dan när snoret tar över tankeverksamheten. 

Imorgon är det slut med det. Då flyttar jag in på en ny kontorsplats på Götgatan. Det skulle min pappa ha vetat när han cyklade förbi Slussen på sin väg mellan hemmet i Hammarby och jobbet i Solna. Cyklade han verkligen så långt? Och på en oväxlad cykel. Vilken vardagshjälte! 

Men även han hade perioder när han ville kura i en kökslåda. Det är jag övertygad om. Jag saknar honom så.