This is Scotland!

Dunbar by the sea

Skottland är skummande hav, oändlig horisont och måsar som skränar från varje hustak. Skottland är stället där man vill skriva sin deckare om någon som blev funnen ihjälslagen nedanför en röd sandstensklippa och som bara dagarna innan haft ett möte med en trafickingagent från Balkan. SKottland är oanade volymer av luft och vind och evighetsgröna greener overlooking the sea. Skottland är en ovanlig semester med utrymme för nya tankar. 

Frukost. Om man inte vill ha sötad yoghurt och Choco Pops. 

Men Skottland är också det där sunkiga som Storbritannien aldrig lyckas bli kvitt. Aldrig vill bli kvitt får man för sig. Söta frukostflingor, svagt kaffe, brusande element, svajiga resårbottnar och heltäckningsmattor som man bara inte tror kan bli rena, oavsett hur mycket den unga städerskan hoovrar dem på min begäran (the Swedish lady in room nr 6 is such a nuisance!) 

Som 22-åring kom jag till Liverpool för att jobba och fascinerades så av detta land, så annolunda mitt eget. Jag tyckte kylan, fukten, ölet, inredningen och pubarna var charmiga. England var min länk till vuxenlivet, till ett nytt språk som blev ganska mycket vardag och bullriga människor som kallade mig "luv" och hällde i mig bitter och Guinness. Jag - som inte kunda laga mat - fick sno ihop en "shoulder of lamb" tillsammans med de boende på halvvägshuset Browside, jaga en 17-årig sniffare ur trädgårdsförrådet, där han just druckit bensin ur en reservtank han hittat i sin jakt efter berusningsmedel och jag hann bli kär i en Liverpudlian med rött hår och omisskännlig humor. 

Allt går över. Kärleken och fascinationen för de brittiska öarna också. Idag njuter jag av naturen, men är glad över att jag får åka hem på fredag. Hem till Ikeasängar och centralvärme, egna fåtöljen och en trädgård som inte är färdigrustad för vintern. Hem till nya uppdrag och frukostar som inte innehåller enbart kolhydrater och fett. 

Det finns dom som skulle säga att jag blivit gammal.