fredag 28 augusti 2015

Ett år på altanen

Idag.

Jag gissar att det var för precis ett år sen som mina barn och barnbarn kom hem hit till det lilla radhuset för första gången. Då hade vi precis flyttat in och bara nödtorftigt slängt upp en rullgardin så dom skulle kunna sova på morgonen trots augustisolen (liten överdrift - dom hade en 1½-åring som antagligen väckte dem tidigare än solen).

Vi hade inte riktigt fått grepp om utemiljön då. Vi hade köpt två stålrörsstolar på OK vid Globen för att vi skulle kunna dricka en kopp kaffe på altanen, trädgården kändes som något som absolut inte var vårt, men som kanske kunde bli det så småningom. I planteringslådan ståtade utblommade dagliljor.
Inga bärbuskar, inga jordgubbar, inga träd. Inget att skörda, inget att sitta under. Och så dessa plank som stängde ute oss från verkligheten!

Nu har det gått ett år i våra liv och i vår trädgård. Trots allt detta tjat om att det varit en dålig sommar så har vi tillbringat oräkneliga mängder timmar på altanen och ätit massor med middagar under markisen (för att inte tala om hur mycket vitt vin vi slurpat i oss).

Vi har rivit ner ett plank och satt upp ett staket, klippt ner en häck och flyttat buskar. Vi har planterat rosor. De har varit lite stingsliga, tycker jag. Bladen har fått fläckar och gulnat (troligen svartfläckssjuka). Sen hörde jag i ett trädgårdsprogram att om man ska ha rosor så får man stå ut med att de bråkar. det är bara att plocka bort och beskära och hoppas på bättre tider! Så nu har jag klippt ner dem för i år och väntar med spänning på om de ska skärpa sig till nästa sommar. Jag tar delvis på mig skulden: jag skulle ha vattnat och gödslat mer.

Barnen har varit här en gång till (nu med TVÅ barnbarn!) och vi har satt upp en vägg, satt in en dörr, fixat till köket och satt in en kamin. Nu är det här vårt hemma. Ibland längtar vi nån annanstans, men då är det bara tillfälligt.

Nu har jag kommit in i den perioden då jag lämnar min trädgård åt sitt öde. Jag har börjat jobba, trädgården erbjuder fortfarande ingen skörd och mördarsniglarna har jag skrämt bort. Det är inga bra ursäkter för att inte sköta om sin åkerlapp.

Nej, nu stundar höstarbetet. Jag ska ta bort några buskar till och köpa ytterligare en syrenbuddleja för fjärilarnas skull. Gräva om komposten. Köpa en japansk lönn. Det ska bli mer blomsterfägring när våren kommer. Det blir antagligen mer pallodling också. Jag tänker i alla fall prova i vår, den minimala gräsmattan till trots. Bärbuskarna får vänta något år.

I avvaktan på detta matar jag fåglarna. Jo, ni läste rätt. Jag som älskar "fladder" matar gråsparvar, gärdsmyg och talgoxe med sesamfrö och torrt bröd. Det är krävande husdjur. De vill ha mat varje dag och sesamfrön är inte billigt. Förra veckan köpte jag en påse musli på extrapris att dryga ut med. Jag bäddar för att de ska stanna hela vintern. Jag kan även erbjuda aroniabär som ett alternativ.


1 kommentar:

  1. Vad fint med trädgård och en plats för morgonkaffe och fågelsällskap. Verklig rikedom.

    SvaraRadera