Ja, ni förstår ju själva vad som hände. I fredags den 3 juli hittade jag papperen. Då stod vi precis inför 200 mil tur och retur med bilen för att tömma vår lägenhet i Luleå. (Förra sommaren när vi flyttade huvuddelen av vårt bohag till Stockholm lovade Maken att det var sista gången jag behövde köra denna resa som varit ett fast inslag - fastän åt andra hållet - under våra 15 år tillsammans.Men allting kan ändra sig. )
Hmm, inte så bra. Man behöver vara två när man kör. Hur lång kan handläggningstiden vara? Räcker en helg och en måndag? Hardly. Dessutom hade jag inget foto.
Jag försökte övertala Maken som just köpt en ny digitalkamera att ta en hemmabild på mig, men han vägrade: det kommer dom aldrig att godkänna! Sen googlade jag fotoaffärer i närheten, men det kändes bara besvärligt. Det var ändå 28 grader varmt ute och jag ville bara en sak: att sitta på altanen under en markis och läsa.
Det var då jag kom på lösningen: jag kunde ha några gamla passbilder liggandes och jag visste dessutom var jag trodde att jag hade dem! Visserligen var de tagna när jag jobbade på universitet och skulle åka till Ryssland hösten 2009. Sex år sen. Skulle Transportstyrelsen reagera på utseendet hos en 59-årig kvinna? Det var värt ett försök.
Jag kollade också i papperen. Det stod faktiskt inte uttryckligen att fotot skulle vara nytaget, bara att pupillerna skulle synas, att bakgrunden skulle vara ljus etc.
Så i fredags den 3 juli gick kuvertet i väg till Transportstyrelsen. Nu håller vi tummarna för en både välvillig och snabb behandling. Nu sitter jag i bilen på väg norrut. Mitt körkort gäller idag om än inte imorgon. Jag hoppas vi slipper poliskontroller.
Och nu när jag skriver detta, inser jag en bonusfördel: om underlaget går igenom kommer jag i tio år framåt att ha ett körkort där jag ser ut som 53!
Har fått det nya körkortet. Ser ung ut Tack, Trafikstyrelsen!
SvaraRadera