Komposten ger vuxenpoäng

Det är härinne de bor, alla krypen som bryter ner vårt avfall. 

Mina barn (som idag är runt 30) brukar prata om vuxenpoäng när de gjort något som de anser distanser dem från tonårstillvaron. Snack! De vet inte vad de pratar om. Idag har jag nämligen gjort något som verkligen renderar vuxenpoäng: jag har grävt om vår kompost! Med en liten kompostskopa. Bland alla myror, flugor, gråsuggor och mördarsniglar. 

Det var mördarsniglarna som fick mig att äntligen skrida till handling. Jag hade länge ruvat på denna idé, men skjutit den framför mig så som man skjuter månadens räkningar framför sig till sista bankdagen. Efter de senaste veckornas regn upptäckte jag nämligen att mördarsniglarna flyttat in vår fuktiga och mustiga kompost där det förstås finns massor av namnam att tugga i sig. De var inte jättemånga, än var oddsen på min sida. 

Igår frågade jag på handelsträdgården om de hade något avskräckande medel mot sniglar, men fick veta att allt sånt var slut från grossisten denna sommar. Gissa varför? Nå, det hade väl i alla fall inte hjälpt eftersom sniglarna redan befann sig i komposten och inte kunde avskräckas på vägen dit. 

Jag kunde inte skjuta upp uppdraget längre. Jag vet dessutom att komposter bör grävas om en gång per år. Detta är inte ens mina rester - guäck! Jag kände mig som en brittisk soldat på uppdrag i Helmandprovinsen ( jag dopar "Our Girl" på Play på kvällarna,  ursäkta den opassande associationen).

Så imorse var det dags. Beväpnad med kompostskopa och sax samt en plastpåse för döda sniglar satte jag igång. Antalet sniglar verkar ha minskat sen vi lade på marsvinens halm och hö (http://radhuslivipungis.blogspot.se/2015/07/pensionatet-pungpinan.html ), men jag klippte ändå tre stycken som jag lade i påsen. Sen grävde jag. Det var tungt jobb, säkert inte grävt på flera säsonger. Jag försökte ett tag med spade, men då skvätte det torrt innehåll åt alla håll. 

Myror, gråsggor m.fl. flydde för sitt liv undan ljuset och Det Stora Trädgårdsmonstret, men jag var obeveklig. Och vet ni vad: efter ett tag var det inte äckligt längre, bara intressant att se vad som doldes sig där nere och vad skillnaden mellan förruttnelse och förmultning innebär. Vilken naturvetare har världen inte gått miste om i mig!

Koppar och Cookie (se länk ovan) hejade på och käkade färskt gräs. Efter väl förrättat värv satte jag mig på trappen och drack en kopp kaffe. Jag hade också tagit ut några hembakta cappuccinoskorpor. När jag kom ut i trädgården igen efter att ha varit på toaletten såg jag hur en av mördarsniglarna krupit ut ur plastpåsen och nu var på väg att äta upp min skorpa! 

Nej. jag bara skojade! Men håll med om att det hade varit superläskigt om det varit sant? (Jag tror jag börjar bli lite uttråkad av detta semesterliv.) Allt annat är med sanningen överensstämmande och komposten är i världsklass.