En alldeles vanlig skittrist semesterdag

Blöt. 

Det är en välsignelse det tillstånd man uppnår en bit in i semestern när man vant sig vid att vara ledig så till den grad att man inte varje minut tjatar: men är det inte underbart att vara ledig? 

Nej, det är det inte. Ledig innebär att man inte vet vilken tid som är vettig att gå och lägga sig och vilken tid man ska stiga upp. Ledig innebär att hela diskbänken är full med smulor och hallen full med skor och inte har man tänkt på vilken mat man ska äta idag. 

Ledig innebär också att man ska itu med det man länge skjutit framför sig. T. ex. den j-a häcken av paradisbuskar som bildar en fullständigt ogenomtränglig massa av små rosa blomklasar, vilka var alldeles underbara förra veckan när de blommade, men som den här veckan består av ett risigt bestånd av frön och därunder cirka två meter kala stammar. Som en slags bambudjungel. 

I morse var det äntligen tid att ta itu med detta vidunder. Först knäckte vi en grensåg, så vi fick åka och köpa en ny på Fredells. Sen klippte, knäckte och sågade jag ner två buskar, medan Maken drog ner sly i stora högar. Sen gav jag upp. Det såg för illa ut. Jag vet inte om jag använder mig av rätt metod. Jag har valt en radikal form av beskärning, men lämnat en del friska årsskott som vajar i kvällsbrisen som nödhjälpsflaggan på en öde ö brukar illustreras i skämtteckningar. 

Jag kommer imorgon att gå över till en metod som innebär att jag glesar ut buskarna, bara för att behålla någon form av visuellt intryck att det rör sig om en trädgård och en eventuell häck. Jag har läst på nätet att paradisbusken (Kolkwitzia amabilis) inte tycker om att bli drastiskt beskuren. Men vad gör man när allt undertill är kala stammar? 

Sen halvsov jag i ett par timmar i en fåtölj tillsammans med Jenny Nordbergs "'De förklädda flickorna i Kabul" (det hade inget med Jenny att göra - mycket bra bok!). Därefter tog vi oss samman och cyklade ut i skogen för att leta efter kantareller och en kontroll (se http://radhuslivipungis.blogspot.se/2015/06/bristen-pa-kontroll.html). Maken hittade inte heller kontrollen, han tror den är borttagen. Det skulle jag aldrig ha tänkt på!

Jag hittade kantareller, små men ganska många. Sen började det regna. Vi cyklade hem och blev genomvåta. 

En riktigt bra semesterdag med ett alldeles lagom stort äventyr på slutet (mitt liv som Det lilla huset på prärien)!