lördag 25 mars 2017

Vi överlevde!

...niger och säger att "Nu är det vår!" 
En av mina yngre släktingar tältade en gång i femårsåldern med sina föräldrar på farmoderns sommarstugetomt. På morgonen rusade han ut ur tältet, lättad och överlycklig, och ropade : "Vi överlevde!" Jag rasade imorse vid frukosten när jag läste morgontidningen. Det var meningen att detta skulle bli ett inlägg om hur tiden kunnat vridas tillbaka 30 år utan att jag märkt det. Att det måste till debattartiklar för att uppmana kvinnor att låta bli att "ställa upp" när deras män har sexuella behov. Att en orakad armhåla på en kvinna föranleder hatstormar på Twitter och Facebook. Att aborträtten ifrågasätts. Men jag skriver inget rasande inlägg. Jag och mina jämnåriga har gjort vår insats för kvinnors självständighet. Nu är det er tur, flickor och pojkar. Gör ert jobb. Inga segrar varar i evighet, de måste ständigt försvaras. I stället gick jag och Maken ut i skogen på en morgonpromenad i hopp om att hitta vårtecken. Jag andades vårens svala vindar, jag kände solen värma mina kinder och jag kissade på torra fjolårslöv (det blir ofta så i min ålder att man inte klarar en hel promenad utan kisspaus!). Vi pratade på om veckan som gått och den som ska komma. Vi kom i fas och ikapp igen. Vi behöver det, varje helg. Mot slutet av promenaden hittade jag den äntligen, den första blåsippan som självklart ska ut på Instagram. Och plötsligt kändes det väldigt tydligt att vi lagt vintern bakom oss. Från och med nu blir det bara bättre. Länge, länge. Blåsipporna vågar sig fram och inatt ställer vi om till sommartid. Jag är benägen att instämma i den unge mannens jubelrop: "Vi överlevde!". En vinter till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar