lördag 18 mars 2017

Fyra kontroller är ändå fyra kontroller

Södra delen av sankmarken.

























Jag tog fyra kontroller igår. Visserligen inte dem jag hade tänkt ta, men fyra kontroller är ändå fyra kontroller. Det är lätt här att göra en liknelse med livet. 

Man har en plan om vilka stordåd man ska åstadkomma, t. ex. göra karriär, gifta sig, skaffa vackra barn och köpa ett hus i Italien. I stället kanske man flyttar ihop med sin bästa väninna vid 43, skaffar en kungspudel och får ärva en bostadsrätt i Täby. Det är hela orienteringspasset som räknas. Inte de enskilda delarna. Man ska komma i mål och har man gjort det på ett bra sätt så kan man vinna ett Naturpass att ha i sommar.

Jag funderar om det vore möjligt att skriva en handbok för livet utifrån min erfarenhet som amatörorienterare. Den skulle kunna ha kapitel som hette: "Hur man tar sig ner för en brant utan att göra illa sig", "Svårigheten att orientera med fjolårets karta" och "Välj hellre lättlöpt mark än svårlöpt".  

Detta tänker jag förstås inte på medan jag orienterar. Det är det som är själva grejen med orientering, att man bara kan tänka på var nästa  kontroll är, var man sätter ner foten så man inte halkar på blöt mossa och bryter en handled och om man ska våga gena genom skogen eller följa vägen för säkerhets skull. Min egen mindfulness.   

Men när jag tänker på orienteringspasset såhär i efterhand så är jag inte så säker på att liknelsen med livet håller. På Naturpasset finns det ju ett visst antal kontroller jag måste hitta och markera, om än inte i rätt ordning. Det är bara i början man har valfrihet. I livet har jag fått nya kartblad efterhand.  

Eller så är det en riktigt bra liknelse. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar