Jag vaknar i en disig stad

ø

Day 1. Eller 2 eller 3. Jetlagen har satt sina tänder i mig, redan innan Finn Air hade lämnat Stockholm mot Helsinki. Jag tappade tidsuppfattningen och rörde mig som en annan Tom Hanks i flygvärldens tidlösa existens. Åt middag kl halv två på natten (finsk tid), landade halv fem (singaporetid), åt middag, drack skumpa och somnade om. Sov en hel natt och har nu ingen aning om huruvida jag är morgon- eller kvällstrött. Jag är bara trött trots allt sovande. Huvudet svirrar lite och och jag skulle ge 1000 singaporedollar (ca 5800 SEK) för en tupplur. 

Men jag får inte sova säger min stränga Systerdotter. Man ska inte tänka på vad klockan är hemma och man får inte unna sig en tupplur förrän efter ett par dagar när kroppen ställt om sig. Annars kommer något Farligt att inträffa. Jag litar på henne för hon är en van världsresenär, inte som jag som tycker att allt söder om Sicilen är lite skrämmande. Så jag håller mig i rörelse så att jag inte riskerar att falla i sömn. 

På förmiddagen följde jag till exempel med henne på Bollywooddans - en hårt koreograferad typ av fysisk träning som ännu inte nått Stockholm vad jag känner till.  Om man kan få ett poäng vardera för kondition, inlärning och koordination, fick jag nog 1p sammanlagt. Men det piggade upp. 

Å sen ut i den 27-gradiga luften som fyllts med dis och rök från skogsbränderna i Indonesien. Det var klarare igår när jag kom och det ska bli bättre, säger Systerdottern. En del går med munskydd, men jag är inte så bekymrad. Jag har inte rökt på många år. 

Nu ska vi snart ut på stan igen så jag inte somnar. Ser det inte lite ljusare ut där mellan skyskraporrna?

Singapore är ett äventyr och väldigt långt hemifrån. Stadsbyggnaden är fascinerande och överallt byggkranar och byggnadsställningar. Jag känner mig som Pelle Svanslös i New York, men jag är väl omhändertagen.