Jag lär mig om Syonan när regnet skvalar

Och rätt som det regnar kommer det en skur, sa alltid min mamma. 

The haze omsluter oss fortfarande trots att de dagliga prognoserna säger att det ska bli bättre. Just nu sitter jag lite fast på  National Museum of Singapore (http://nationalmuseum.sg/) p.g.a en störtskur utanför entrén. Och då talar vi störtskur. Det vatten som studsar upp från stenläggningen ser ut att röra sig med samma kraft som det som kommer uppifrån. 

Man hoppas detta regn gör något åt röken. För första gången känner jag idag av röken, den irriterar och svider lite i näsan. Eller är det en ny förkylning? Professorn på London University som jag delade åhörarbänk med igår på konferensen var ordentligt förkyld. Jag som nyss återhämtat mig. 

Röken - för er allmänbildnings skull - kommer från Indonesien där stora skogsföretag bränner regnskog för att kunna plantera för massaved och för palmoljeproduktion. Köp inget med palmolja i! Röken svider i halsen och hindrar utsikten. Och så är det synd om indonesierna och aporna som bor i regnskogen förstås. Måste ta reda på hur palmolja listas på etiketterna. 

Annar är väl det allmänna reflektionen att det är varmt i Singapore. Ofattbart varmt. "Du kan inte gå som en nordeuropé" sa den brittiske professorn till mig igår. "Ta sikte på en kvinna i sari och sandaler och håll jämna steg med henne". Jag försökte imorse. Det hjälpte knappt. 

Singapore är också en stad av underjordiska gångar. Detta hjälpte dem inte under den japanska ockupationen 1942-45 (landet döptes även om till Syonan, vilket är japanska för söderns ljus). Jag tror inte att gångarna fanns då, då fanns bara svält och elände. Gångarna verkar moderna. Jag tyckte de gav intrycket av att vara svårorienterade, jag tappar lätt riktningen under jord med få riktmärken att ta sikte på. Efter att ha färdats i morgonrusningen till tunnelbanan förstår jag dock deras betydelse: i gångarna är det svalt, uppe är det varmt. Man kan spara mycket energi genom att vandra i gångarna och ha kvar den till de tillfällen då man till exempel behöver gå uppför trappor till ett konferenshotell. (Ett steg i taget, andas, ett steg i taget). 

Allt jag vet om Singapore och den japanska ockupationen har jag lärt mig på Singapore National Museum, ett bra utflyktsställe att rekommendera om du har tråkigt någon helg. Förutom avdelningen om Syonan fanns även en mycket informativ sektion om kvinnans ställning och utveckling i SIngapore. Den handlade om rätten till utbildning, men också om kvinnors roll i ett samhälle om gick från gamla strukturer till moderna västerländska. Mycket vacker design, spännande upplägg och informativa skyltar. Och så fanns där också mycket vackra kläder som beskrev modet som en spegling av kvinnors utveckling. 

Jag har lärt mig mer av besöket på detta museum än av den tvådagars konferens jag bevistat. Men den skriver jag om på Linked In, om du är intresserad. Jag borde kunna länka här, men det fungerar inte.