Efter en sån vecka gällde det att lägga upp en kraftfull plan för hur man tömmer skallen på bästa sätt. Vi valde Sörmlandsleden, en ryggsäck med kaffe, macka och två bullar.
Det var höstkyligt i luften, men dimman lättade så småningom och solen värmde våra höstbleka ansikten. Vi gick genom Älta, förbi Strålsjön, Älta mosse och Ulvsjön. Vi fikade ovanför Sandasjön och tittade på de hundratals små spindelnäten som glittrade av dagg runtomkring oss.
Vid Ulvsjön vek vi av från Sörmlandsleden och löste lite logistikproblem över telefon. Systersonen ville låna bilen för att göra något ärende, jag hade messat Makens nummer till honom för att göra upp praktiskt, men skrivit en siffra fel. Syftersonen hade messat till numret med konkret fråga om att låna bilen och fått ett ok tillbaka! Från vem? Det återstår att ta reda på. Det finns generösa människor överallt.
Efter treochenhalv timme och cirka 15 kilometer var vi tillbaka hemma och kände oss ganska pigga. Först. Sen duschade vi och åt pizza och kraschade i varsin fåtölj. Huvudet var fullständigt tömt på alla jobbtankar. Axlarna värkte och en stortånagel som länge varit på väg bestämde sig för att definitivt lämna min kropp. Maken vaknar med ryggskott.
Men i alla fall : en alldeles underbar höstdag i skogen. Precis som man alltid minns dem men som dom sällan är i verkligheten. En nådens dag. Det hettar i ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar