söndag 18 oktober 2015

VI tömmer huvudet (och testar kroppen) på Sörmlandsleden

En vecka och en helg tog det att återhämta sig efter Singaporekonferens, semester och långflygning och inte minst jobba ikapp det aktuella uppdraget, där slutmanus för film, radio, annonser och banners skulle vara klart fredag kl. 17. Vi klarade det! 

Efter en sån vecka gällde det att lägga upp en kraftfull plan för hur man tömmer skallen på bästa sätt. Vi valde Sörmlandsleden, en ryggsäck med kaffe, macka och två bullar. 

Såhär såg det ut när vi väntade på buss 816 till Tyresö. Då hade vi sprungit med andan i halsen för att hinna med den buss som skulle gå före den buss vi egentligen hade planerat att åka med. Men den bussen kom inte, för Maken hade läst fel i appen. Så hastigt bestämde vi oss för att vandra via Brotorp och Älta ut på Sörmlandsleden och gå en annan etapp. Alltsomallt tog det 45 minuter från vår dörr innan vi var ute i Den Riktiga Skogen. Då hade vi passerat Skarpnäck för att köpa en vattenflaska också som vi glömt att ta med (jag vill inte skylla på nån, men ni vet vad jag menar...). 

Det var höstkyligt i luften, men dimman lättade så småningom och solen värmde våra höstbleka ansikten. Vi gick genom Älta, förbi Strålsjön, Älta mosse och Ulvsjön. Vi fikade ovanför Sandasjön och tittade på de hundratals små spindelnäten som glittrade av dagg runtomkring oss. 


Såhär såg det ut. Wienerbröd på en bergknalle går inte att jämföra med fika på stan. Och vilket kaffe vi hade gjort (där fick han pluspoäng)! Det bästa jag nånsin druckit. 

Vid Ulvsjön vek vi av från Sörmlandsleden och löste lite logistikproblem över telefon. Systersonen ville låna bilen för att göra något ärende, jag hade messat Makens nummer till honom för att göra upp praktiskt, men skrivit en siffra fel. Syftersonen hade messat till numret med konkret fråga om att låna bilen och fått ett ok tillbaka! Från vem? Det återstår att ta reda på. Det finns generösa människor överallt. 

Efter treochenhalv timme och cirka 15 kilometer var vi tillbaka hemma och kände oss ganska pigga. Först. Sen duschade vi och åt pizza och kraschade i varsin fåtölj. Huvudet var fullständigt tömt på alla jobbtankar. Axlarna värkte och en stortånagel som länge varit på väg bestämde sig för att definitivt lämna min kropp. Maken vaknar med ryggskott. 


Men i alla fall : en alldeles underbar höstdag i skogen. Precis som man alltid minns dem men som dom sällan är i verkligheten. En nådens dag. Det hettar i ansiktet. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar