Jag hatar tujor

Nu har andra tujan rykt. De stod som soldater i givakt på varsin sida av ingången till vårt hus. Den första tog jag på försommaren. Då planterade jag ett rött silverax, en rödbladig kvanne och nägra vita nävor. Fina och höga höstväxter i kraftiga färger och vita marktäckare och däremellan en akleja som blir ungefär en halvmeter. Jag gillar varierad höjd. 

Dom har tagit sig bra och nu var det dags att avliva den andra tujan. Det började inte så bra, vi åkte till Skarpnäcks handelsträdgård ( www.tradgardshuset.com ) och köpte rosor (kommer i nästa blogg), en pion och vitrosa stjärnflocka. Sen startade inte bilen, för batteriet var slut. Vi fick ringa efter grannen som kom med startkablar. Därefter åka till OK och leta efter ett batteri, men dom hade inte rätt sort, så det blev en laddare i stället. Hoppas det funkar. Tack, Rolle!

Jag är lite blyg inför pioner. Dom framställs alltid som känsliga. Det står att de ska planteras så att ögonen ligger max 5 cm under jordytan. Det gör mig osäker. Jag såg inga ögon. jag tänker att man väl planterar så att plantan kommer på samma höjd som den är uppdriven? Jag gjorde så. 

Gräva en grop, i med kogödsel, blanda, vattna och sedan plantera. Jag lade också grus ovanpå, för det läste jag skulle vara bra för avrinningen. Kanske viktigare i höst och vinter, men jag tyckte det var så snyggt att jag lade på det redan nu. 

Det känns konstigt att plantera i dessa minimala utrymmen jämfört med vår 800 kvadrat stora tomt i Boden. Som att det är så lätt, men samtidigt mer exakt. Jag har ändå fått ett gott självförtroende i fråga om odling. Jag tänker att den som vräkt ner massor med perenner i zon 6 och beskurit träd på egen hand har gått i odlingskonstens hårda skola. Att odla i detta tempererade landskap kan väl inte vara någon konst? 

Vi får se. Jag har i alla fall sluppit två soldater på vakt och har i stället en inbjudande entré som känns mer Feng shui än tidigare.