Räknas en vit terrier som ett livsval?

En viktig del av pensionärslivet är pensionen. Dvs. hur mycket man får och från vem och bör man göra några bra placeringar såhär i sista minuten (i stället för dom halvtaskiga man haft i 15 år). Jag beställde därför tid hos min företagsrådgivare på "en personlig och lokal bank", där vi varit kunder i 15 år.

En timme efteråt gick jag därifrån med bankmannens råd ringande i öronen. "Du borde sätta dig ner med din man och diskutera vilka viktiga livsval ni behöver göra i samband med pensioneringen." Eftersom han återkom med detta råd ett par gånger under vårt möte fick jag intrycket att han visste saker om Maken som jag inte gjorde. Att han har en 30-årig älskarinna som han kommer att lämna mig för? Att han har hemliga bankkonton som jag inte har kännedom om?

Nej, jag tror inte på det. Jag tror att alla bankmän (även dom kvinnliga) har ett talmanus dom blir examinerade på när dom ska träffa sina kunder. Det går ut på:

1. (helst) Flytta alla dina tjänstepensioner och kapitalförsäkringar till Vår Bank, det är det bästa du kan göra och nu nu är det lägre avgifter för flytt också.

2. (i andra hand). Köp Multi Assetfonder för de pengar du redan har placerat hos oss. Det är samma sorts blandfond som du redan fixat på egen hand genom att vikta aktiefonder mot räntefonder, men förvaltningsavgiften är mycket högre och den historiska utvecklingen har varit bra. Ja, inte lika bra som på din hemmagjorda blandning, men bättre än om börsen skulle gått ner. Vilket den inte har.

3. Om inget av ovanstående går hem, dra en floskel om vikten av att "prata igenom pensionssituationen och livsvalen".

Nej, kära företagsrådgivare på Den Personliga och Lokala Banken, om jag behöver äktenskaps- eller existentiella råd så vänder jag mig inte till er. Jag ringer till en terapeut, Svenska kyrkan eller - varför inte - till en vän. Jag och Maken har gjort många omvälvande beslut i vårt liv. Vi har flyttat, bytt jobb, sålt hus och köpt hus. Nu går vi så sakteliga mot pension och jag har ingen aning om vi om tre år kommer att bo i en hyreslägenhet i Stockholm, i ett torp i Sörmland eller i en tjusig Lulevilla köpt för stockholmspengar.

Vi har ingen sån plan. På samma sätt som jag inte hade någon bra plan när jag bytte anställning ett antal gånger så att min tjänstepension är ganska pissig. Jag gjorde det jag kände för och det gick bra ändå, på det stora hela.

På samma sätt som det kommer att gå med vår gemensamma framtid som pensionärer. Det enda vi har bestämt är att vi ska skaffa en liten vit Jack Russel och gå i skogen med. Det räcker så bra.