Som i Mirleft (nästan)

"Var morgon vaknar vi av solen
som strilar in igenom dörrn.
Vi mornar oss ett tag och tänker på idag
och låter allting hända som det vill..."

Så sjöng Hollingworth&Liungman på det glada 1970-talet om sitt liv i ett hus dom hyrde ett halvår i Mirleft. Jag tror Mirleft ligger i Marocko. Hollingworth&Liungman var mer kända för Djurens brevlåda och "Älgarna demonstrerar". (Om du vill höra sången i sin helhet, lyssna här).

Har man inte alltid längtat efter att bo i Mirleft, där det blev "en vinter utan vantar och våren kom strax efter jul"? Imorse kändes det som att det var där jag vaknade på min tredje delpensionsmåndag.
Ja, förutom att solen enbart lyste med sin frånvaro och att jag hade svårt att ligga kvar i sängen efter att ha vaknat klockan sex som vanligt.

Maken säger - nästan irriterat - "men vad ska du upp och göra, du är ju ledig?" Vad svarar man på det? "Du är bara avundsjuk för att du måste gå upp och hade velat legat kvar i stället." Nej, det låter inte trevligt. Man är helt enkelt kissnödig och sen är det ingen idé att gå och lägga sig igen. Allt behöver inte förklaras.

Men om det räknas att man mornar sig vid frukostbordet, läser DN i två timmar och sen lyssnar på Marie Fredrikssons minneskonsert på SvTPlay innan man cyklar iväg för att lämna in cykeln på rep i Kärrtorp...

Då var jag i Mirleft idag. Jag lät allting hända som det ville och - se där! - på väg till skogen mötte jag en en gammal arbetskamrat från Boden som gick i pension redan för 20 år sedan.  Nu bodde han i Halmstad sen sex år, men dök ändå upp alldeles oförhappandes på min promenadväg till Stockholmsskogen. Det var ett fint möte fast det började hagla när vi stod och pratade.

Sen får jag väl erkänna att min dag rörde sig lite mer mot Kungens lilla piga än Mirleft. "Å sen går hela dagen lång uti ett enda fläng. " Jag vet inte riktigt var den tog vägen, men jag vet att jag fuskade  genom att läsa igenom en konsultrapport jag ska få en överlämning på imorgon bitti och sen var det dags för yoga. Bägge två var medvetna beslut. Man behöver kanske 20 år på sig för att komma ner i varv på riktigt.