Hela söndagen gick jag och gladdes åt att jag skulle få vara ledig på måndagen. Idag var jag mest stressad. Över vad?Över att jag skulle hinna ut i skogen, över att jag tänkt fixa bokföringen för 2019, över att jag skulle fika med en kompis, över att jag skulle på yoga på kvällen. Över att jag skulle hinna fördjupa mig i dagsaktuella samhällsfrågor.
Jag var helt enkelt stressad större delen av dagen över att jag kände pressen att njuta av min nya ledighet.
Det slutade med att jag slogs med skrivaren för att få ordning på redovisningen, bokade av mitt fika i Kärrtorp, somnade en stund i fåtöljen och tillbringade resten av eftermiddagen med stickningen medan jag lyssnade på ett gammalt avsnitt av Kropp&själ (och dagsfärska nyheter från Folk & Försvar).
Inte blev det som jag hade tänkt mig min pensionärsmåndag, men jag hörde en stressforskare på Kropp&själ som sa att det största skälet till stress i vår tid är att vi hela tiden utgår från Den Perfekta Dagen och allt vi ska uppleva då i stället för att lägga oss på någon slags genomsnittsnivå. Ja, kanske ännu hellre lite under genomsnittsnivå så att vi kan återhämta oss.
Min första pensionärsmåndag blev nog en genomsnittsmåndag. Ja, kanske lite under. Men ett par centimeter på stickningen blev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar