Jag behöver gå i semesterskola. Tredje dagen på min semester drabbas jag alltid av en störande rastlöshet. Då har jag sovit, läst, druckit vin, njutit. Besökt en medeltidsmarknad, åkt tåg och köpt citroner på torget. Men sen då? Vad ska jag göra nu? Vem är jag när jag inget gör? Finns jag ens när jag inte gör något nyttigt? Hur bär ni er åt som åker till Thailand i flera veckor och njuter av bad och strand och av sysslolöshet?
Som tur är är jag gift med en man som varit med förr. Han vet vad som behövs när min irritation tar över. Han stoppade mig i bilen och körde mig till ett naturreservat med vandringsleder. Vi förstod inte mycket av skyltarna, men vin förstod att vi kunde gå en stig nerför inskogen och sen en stigmuppför i värmen och vips! var man både svettig och ganska trött. Vinrankor med mogna druvor så långt ögat kunde se, prasslande bambublad och då och då en liten ödla som smet undan bland de torra löven. Lerjorden torr och röd under stekande sol. Vi sa inte mycket men gick taktfast.
Nu saknades bara förmiddagskaffet. Klockan hade blivit halv ett. Tillbaka i bilen igen. Vi körde högt, högt upp till den lilla gudsförgätna hålan Cortiglione och gick in på hålans tjusiga restaurang i klädda keensandaler, shorts och svettiga skjortor. Alla andra var söndagsklädda. Jovisst hade dom ett bord. Jag åt smörstekt Karl Johan och Maken råbiff. Bordet dukat med vit linneduk och utsikten från terrassen to die for. Himmel, gröna kullar och överallt vinodlingar.
Plötsligt infann sig sinnesron ( möjligen förstärkt av ett glas lokalproducerat Chardonnay). Just här befinner jag mig just nu. Inte före, efter, innan, sen eller nån annanstans. Det är kontrasterna jag behöver. Borta - hemma, vila - arbete. Och så den där lilla pausen däremellan, då jag hittar tillbaka till mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar