Idag är det äntligen valdag

Så blev det äntligen valdagen 2018 i Sverige och vi fick ta på oss finkläderna och gå till vallokalen för att fullgöra våra samhälleliga rättigheter och skyldigheter. Aldrig har ett val känts så angeläget och ödesmättat som detta. Eller tänkte jag detta redan 2014 när SD började etablera sig som ett parti med "vanliga" väljare och inte bara främlingsfientliga extremister?

Jag är helt fixerad vid SD. Jag ser mig omkring och funderar vilka grannar, vilka arbetskamrater, vilka kompisar är det som tillsammans bildar de cirka 20 procent som utgör väljarbasen och som vuxit så mycket sedan förra riksdagsvalet? Är det den eller den eller den?

Jag har svårt att föreställa mig vilka dom är. Jag tycker att alla jag möter  håller med mig i mitt ältande av "det viktigaste valet i min livstid, det finns många skäl att vara orolig etc..." Men de kanske inte menar samma sak som jag när de säger att de är oroliga? De kanske är oroliga för att valet ska mynna ut i ett fortsatt samhällsskick med bibehållen välfärd och ett flyktingmottagande på dagens nivå, där skillnaden mellan partierna handlar om HUR? och inte om ALLS?

Till slut har jag identifierat någon eller några i min bekantskapskrets. Människor som jag inte tror är rasister, men som röstar av missnöjesskäl för att någon fått dem att tro att invandringen är Sveriges huvudproblem och kan vi bara stoppa den så får vi bukt med personalbristen inom sjukvården, farmors liggsår, bankbedrägerierna och dubbdäcksförbudet på Hornsgatan. It´s the migration, stupid, för att travestera en annan kampanj. Alltså hyggliga människor, men...

Jag fick tårar i ögonen av högtidlighet när jag lämnade mina tre kuvert till röstmottagaren.  Tills jag fyllde 20 var allt enkelt, för samma parti hade styrt landet sen jag föddes. Att rösta var bara en formalitet, vi var ändå alla tryggt omhändertagna av den svenska socialdemokratin och dess välfärdssystem. Idag kändes det som att allt hängde på min röst. Det är en bra känsla om än inte riktigt med sanningen överensstämmande.

På väg in i vallokalen tog jag emot alla valsedlar utom SD:s, bara som min egen privata manifestation. Men när mina ögon föll på SD:s valarbetare fick jag äntligen en bit till på plats i mitt partipussel. Det var en kvinna från min tidigare kör. Vi hade oturen att dela rum på en körresa häromåret och jag upplevde henne som extremt negativ och otrevlig. Se där, det är skönt när patiensen går ut och man får sina fördomar bekräftade. En typisk sverigedemokrat. Eller?

Nu har vi gjort det vi kan. Nu kan vi bara vänta.

I