Simhallar jag firar jul i

Farsta simhall, fyra dagar till jul. 

Det är ganska trist att simma, men det är bra motion när det är riktigt kallt. I mitt gamla liv, i Boden, brukade jag lördagssimma på morgonen när det var för kallt för att göra något annat. På julaftonsmorgonen brukade vi kliva ut i det kolsvarta mörkret iklädda dunjackor och täckbyxor, backa ut bilen ur garaget och sedan köra förbi de sovande villakvarteren där julstjärnor glimmade och adventsljustakar lyste. Snön låg vit på taken, endast Maken var vaken. Och jag. Tyst. Stilla. Hela julhelgen låg  framför oss som en serpentin som väntar på att bli utrullad och hemma var skinkan klar, granen klädd och jullimpan gräddad. 

På Nordpoolen (http://www.nordpoolen.com) var vi inte ensamma, men det var stilla även där, Folk simmade sina morgonrundor och personalen hade ställt ut kandelabrar med stearinljus på bassängkanten. (Jag minns särskilt en kvinna som jag brukade möta på lördagsmorgnarna. Hon var liten och senig som en ekorre och hon simmade fortare än någon människa jag fysiskt stött på. Crawlade utan att det stänkte vatten omkring och och vände som en utter. Jag brukade uttrycka min beundran och hon blev alltid generad.)

Igår lyckades jag för första gången i år ta mig till Farsta simhall (http://www.stockholm.se/-/Serviceenhetsdetaljer/?enhet=f847872fdd3e4f5789f41920ced6a689) för att lördagssimma och det var inte för att det var för kallt för att göra något annat. Idag när jag klev upp kl 05.28 så var det +10 ute. En gammal vän hade lagt ut en bild på Instagram från Nackareservatet på en tusensköna i färd med att slå ut. 

Julstämningen när jag badade var långt borta. Det var ljust ute och jag simmade i 40 minuter och tänkte på vår sista jul i Boden för två år sedan. Nu är det fyra dagar till julafton och det enda vi har som påminner om jul härhemma är adventsstjärnor i fönstren, en vildsvinsjulskinka i frysen och en utegran som vi med möda lyckats få att stå rakt i gruset härutanför. Inga problem med tjälen här. 

Jag skulle aldrig beskriva mig som nostalgiker i något personlighetstest, men på julen blir jag det. Bilden av julen hugger tag i mig och någonstans inom mig är jag alltid sex år och mamma och pappa har gjort i ordning allt på natten till julafton, så när vi stiger upp är granen klädd, godisbordet laddat och kokosnöten ligger i mitten på fruktfatet med mandariner och äpplen runtomkring. 

Idag ska vi julstäda och sätta upp belysningen i utegranen  och hålla tummarna för att den inte vickar. Ljuset vänder på måndag även i Mälardalen och det behöver vi verkligen för här är det mörkt på riktigt utan snö. Sen gör vi en lista på den mat vi ska laga och vad vi ska strunta i och vad vi kanske ska köpa färdigt. 

Jag vet att man kan fira jul på olika sätt och jag tränar allt vad jag kan. Men jag saknar knarret i snön och tanten på Nordpoolen.