Njuter av den sista tiden med Barack

Barack jammar loss

I sorgearbetet över de allt mer upprörande inslagen från Donald Trumps presidentkampanj ("build the wall, build the wall") tröstar Maken och jag oss med att dopa West Wing-serien på kvällarna ( tv-tittandet är ju lite väderberoende, så vi kommer hela tiden av oss i sträcktittandet och det gör egentligen inte så mycket eftersom nästan alla avsnitt är värda att ses om och om  igen.) Visst skulle vi önska en ny Jed Bartlet i Ovala rummet? 

Men Jed finns inte på riktigt (sorry to be so frank) och Barack får inte sitta en tredje period. Hur ska det här gå? Jag minns var jag befann mig när han blev vald och jag minns min glädje när han blev omvald. 

Men ärligt talat har jag lämnat Barack alldeles för mycket åt sitt öde de här sista åtta åren. Han har helt enkelt fått sköta USA på egen hand och jag väl mest känt en ytlig sympati över att han haft såna problem med kongressen. Nu - i hans sista skälvande månader - har jag drabbat av senkommen obamania. Vilken fantastisk människa och president! Så mycket han åstadkommit som jag inte riktigt fattat ( och hans sätt att alltid springa uppför trappor - "swagalicious" som The first lady uttryckte det!). Jag dammsuger nätet på klipp och program. 

Senaste fyndet är "Slow jam the news" (http://www.theatlantic.com/entertainment/archive/2016/06/obamas-last-slow-jam/486575/) 

från The late night show där Obama i gott sällskap med Jimmy Fallon jammar fram vad han åstadkommit på bästa soulmanér. Underbart! 

Och om du vill djupdyka lite mer i amerikansk samtidshistoria rekommenderar jag dokumentärserien "Åtta år med Obama" som finns på SvTPlay i fyra delar. Som "Vita huset" fast på riktigt! Enjoy and beware of November.