Fifty shades of November är inte det sämsta

(uppdaterad 18 november) 

Fredagen den trettonde blev en mörk dag för Europa. 

Så började jag skriva i helgen, men kom inte längre. Så många andra har skrivit bättre om händelserna i Paris och analysen av dem än jag. Vi var nedstämda och maktlösa. Vi gick ut i regnet och plockade svamp i stället. Det var ett passande väder. Småkyligt, blött med mattor av bruna löv på marken. Vi gav upp.

Men strax innan vi gav upp skrapade jag lite med foten bland löven och se där fanns det trattkantareller! Det hade varit varit en bra story om jag sen hade kunnat berätta att vi fylde våra korgar med trattisar, men det vore att göra våld på verkligheten. Vi httade så det räckte till en svampsås och det var gott nog för en svamptur i november. 

Morgon. Likadan som igår. Och i morgon. 

November är nära att knäcka mig och även Maken. Vi vandrar runt i våra rutiner, frågar varandra vad klockan är, vilket väder det är, hur många grader det är ute och vilken tid kommer du hem...Roligare blir det inte. Jag vaknar varje morgon till upprörda röster i sammandraget av RIng P1, ligger kvar och lyssnar till andakten och Ekot. Pallrar mig upp och gör morgonyoga, äter frukost (samma frukost varje dag: ett ägg, en mugg med turkisk yoghurt, passionsfrukt, solrosfrön och chia),  packar ryggsäcken för dagens uppdrag och ger mig så småningom in mot den rökiga staden, som min pappa brukade kalla det ställe där han jobbade. För att tjäna pengar till smör och bröd, var fortsättningen på den utsagan. 

Det är vardag. Det är rutiner. Same, same and no different. För en månad sedan när jag just gått in i ett uppdrag och varit i både Skottland och Singapore under knappa fyra veckor ville jag inget annat än att just leva ett lugnt vardagsliv med rutiner. Man måste veta vad man önskar sig för att få vad man vill ha, sjöng Hoola Bandoola. Urtrist att få vad man vill ha. Ge mig en överraskning som inte inbegriper terrordåd och död. 

Och nu rappporterar Ekot just om nya dödsfall i Paris. Jag tar tillbaka allt jag skrev. Den grå novemberdagen  är guld och på helgerna får jag tokelda i kaminen. Nu ska jag sätta mig och jobba.