Men sen tog sig dagen på ett överraskande sätt. Jag har vandrat på levadan Levada do Rei, drygt en mil fram och tillbaka. Mycket vatten, mycket lera, fantastiskt lummiga branter och längst in The mother of the levada, urkällan där inget solljus tränger in mellan lövverken. Vi gick under ett vattenfall.
Damen som tappade sina sulor häromdagen hade nu investerat i ett par nya, rosa kängor och knatade på i god fart. Vår guide Adriano var en kul och kunnig typ, vars huvudsakliga budskap var "håll till höger, bättre att dom vi möter faller ner än att ni gör det!" Ja, och så omvänt på vägen hem då. Ni förstår. Min matsäck var ljuvlig med två mackor och sockerkaka. Samt en anona, ett så kallat vaniljäpple.
Jag hade samtliga förstärkningsplagg på mig inklusive mina nya flossade joggingbyxor. Det var underbart att inte frysa. På hemvägen drack vi en kopp kaffe på ett bergshak. Där hittade jag till min förvåning en hög sjuanstolar, lite slarvigt uppställda mot en yttervägg. Mina designintresserade väninnor hade gråtit.
Nu är det lördagkväll. Jag undrar vem som har hand om frukostserveringen imorgon. Om det inte är Sergio, så har han nog fått sparken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar